Annika

Kom hem till Hökarängen för ett tag sen och när jag cyklar in mot porten ser jag en kille som står vid porten bortanför mig. han har mobilen vid örat och kommer mot mig. (efter inbrottet känns alla skumma)

-Har du numret till SOS alarm?
-112, eller vad menar du?
-Ja SOS alarm!?
-112 , Vad är det som har hänt?
- Jag har tappat bort mitt barn!
-OJ, när då?
- För en timme sedan, vi åkte bil.
- hmm
- Ja hon tappade örat. Hon hade ingen hjälm.
(här börjar jag ana viss skumhet hos mannen)
- Går cykeln bra?
- Ja.
- Problemet är egentligen att jag ska till en kompis men har glömt koden.
- Det är ingen kod!
- Men det går ju inte att öppna dörren, prova själv?

Så mycket skumma folk som rör sig här runt. Ska ta och sova snart, mina lördagskvällar är ju som bekant väldigt roliga eftersom jag ska upp i ottan varje söndag. Men snart är det jul och till våren ska jag ha bättre schema hoppas jag.
Nu är jag glad. Pratat med Brorsan på msn med webkamera. Trevlig prick det där, han är bara så lik pappa. Lär mig inte det...

Puss och kram/A